Jag tror jag har pratat så mycket de senaste dagarna att jag har träningsvärk i käken och tinningarna(?!). Nej. Det är nog inte träningsvärk egentligen, mer smärta från klamrarna… jag är öm. Som fan. Längtar verkligen tills imorn. Allt kan bara bli bättre och bättre nu. Dag för dag.
Jag och mamma hade ”the talk” idag och jag säger då det mina vänner… Västerås är nog inte så långt borta. Gårdagen har satt griller i huvudet på mig, jag tänkte på det hela natten. Definitivt inte första gången på senaste. Jag ville be mamma lämna mig där. Känner mig ganska mätt på Djurmo för tillfället. Vill tillbaka till mitt liv så mycket att det kryper i hela mig. Nästan lite otålig. Det betydde så mycket att sitta i mitt kök, i min lägenhet. Mina grejer. Med mamma, syrran, Krister, Emelie, och Danne. Några av de fint utvalda små hjärtan jag sprungit på under tiden jag samlat. Tänk om jag hade haft P, M och E där också. Och A. och S… Men fan, jag har ju så jävla många. Jag saknar er så mitt hjärta värker. Vill tillbaka. Nu.
Emma
Emma Skoglund 