REFLEKTIONER.

Jag älskar Californication, det ska jag inte sticka under stolen. Hjärndöd och skön serie som alltid funkar att slå på. Hank Moody är väl egentligen definitionen av ”kaotisk” men han funkar. Han gör det med hjärta på nåt sätt och jag kan inte rå för att jag känner med honom varje gång det skiter sig. (Ja, jag vet, där har producenterna verkligen lyckats.) På ett sätt vill jag bara bli förbannad men det går ju inte…han är som en hundvalp.

Men jag är så grymt trött på de som sitter och skryter över hur mycket pengar de söp upp i helgen. Att de rökte på som skorstenar så de gigantiska rosa elefanterna flög överallt i rummet. De hade noll koll, tjejerna flödade i omlopp och sen kommer det – ”jag är en seriös kille, förhållandetypen. Vill du ta en fika i veckan?”. Men seriöst? Är det så du marknadsför dig? ”Gjorde av med X tusen, va så jävla hög, minns inte ett skit, men jävlar vad kul det var!”

Bara för att Hank Moody kan leva så där innebär det inte att du kan det och lyckas lika bra. Han är en karaktär. Hank Moody är i TV-rutan och det är ju det bästa, när jag fått nog av hjärndödheten slår jag av och återgår till verkligheten. Den underbara verkligheten. Dessutom tror jag inte många tjejer på jorden skulle välja Mr Moody när det väl kommer till kritan. Correct me if I’m wrong.

Emma