Vinter i P1 med Maria Skäringer:
Kärleken är. Den bara händer, inget man kan värja sig mot. Den är framtid, hjärta, nu. ”Nu ska jag vara ensam”… det kändes faktiskt lite sorgligt att säga, men jag hörde det lät så bra. ”vara ensam…” översatt till sanningen tror jag att det handlade om att jag behövde förstå att jag på riktigt klarar mig själv. Känna mina egna vingar. Välja istället för att väljas. Göra mig oberoende i grunden. Och nästa gång kärleken händer är jag en egen människa som vet att det är jag själv som ska göra mig själv lycklig.
Min framtid ligger i mitt hjärta, den vet min hjärna ingenting om. Allt jag försöker tycka baseras på mina tolkningar av tiden som redan passerat. På det som varit. På det som var då. Och att ställa sig bredbent i min egen dörr och stoppa kärleken för att det var så rörigt förr verkar ju ganska idiotiskt och falskt mot sig själv, ingenting jag kommer sitta i gungstolen och vara stolt över som gammal. Att jag förnekade mig själv kärleken.
Hela programmet: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=4828721&fb_source=message
Lyssna och njut. Själv frossar jag i Skäringer just nu, hon inspirerar mig.
Emma
Emma Skoglund 