Imorn bär det av till Uppsala – jag längtar så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Mamsing och pappsen följer med, känns bra så vi alla får en chans att räta ut de tusen frågetecken vi har i huvudet. Ska pressa sönder läkaren tills hon svarat på alla mina frågor, tänker inte åka hem innan dess. Om det så ska vara att jag måste stanna kvar några nätter så fine, då får det vara så.
Så jag antar att det är dags att packa och förbereda inför imorn, lika bra att vara förberedd på att bli kvar.
Känns som jag börjar se saker så tydligt. Min omgivning är inte samma dimma längre, jag ser klart. Människor jag borde kasta åt skogen och andra jag borde dra närmare mig. Resan jag nyligen påbörjat har redan nu lärt mig tusen saker. Tusen saker som jag insett om mig själv också och på nåt sätt bara älskar jag det mer och mer.
Jag antar att det är som de säger. Det finns inget ont som inte för nåt gott med sig.
Emma
Emma Skoglund 